Student writing

Om du skriver en privat dagbok kan du använda ett språk och göra tankehopp i texten som bara du förstår. Alla andra texter du skriver ska förstås av en läsare. Du vill att läsaren förstår ditt budskap, både då du skriver ett sms till en kompis och då texten är ditt lärdomsprov.

Skriv för en läsare

Tänk att texten ska vara läsarvänlig och att läsaren inte kan gissa dina tankar. En vanlig missuppfattning är att en text blir mera vetenskaplig och trovärdig om den innehåller komplicerade ord. Tvärtom är det så att ett komplicerat språk kan hindra läsbarheten och leda till att läsaren inte uppfattar ditt budskap. Det ämne du skriver om kan vara komplicerat, abstrakt och innehålla ny information för läsaren, men språket ska vara enkelt och tydligt och fungera som ett verktyg för att klargöra och förklara komplicerade fenomen. Därför är ledorden för dig när du skriver: Skriv enkelt, tydligt och läsarorienterat.

Språket i en vetenskaplig text

Under studietiden skriver du olika rapporter, fackuppsatser och lärdomsprov där du förutsetts följa en standarddisposition för en vetenskaplig text och använda ett vetenskapligt språk. Ett vetenskapligt språk är ett formellt språk som följer svenskans skrivregler. Ett formellt språk kallas också för sakprosa och innebär att det är sakligt, korrekt och avskalat från krusiduller eller onödiga förstärkningsord, till exempel ord som väldigt, otroligt och massor.

Språket i en vetenskaplig text är inte komplicerat utan helt vanlig formell svenska, till exempel ett sådant språk som används i dagstidningar. Ett vetenskapligt språk kännetecknas av att det är tydligt och precist och lämnar inte utrymme för läsaren att tolka texten eller läsa mellan raderna. Ett vetenskapligt språk är också koncist, det betyder att du uttrycker dig stramt och ganska kortfattat. Därför ska du bearbeta din text flera gånger så att du hittar de rätta formuleringarna och kan stryka onödiga förklaringar eller beskrivningar.

Till höger ser du exempel på hur du skriver koncist och undviker onödiga bestämningar.

Strategier för att läsa Lässtrategier
Material att forska på Forskningsmaterial
Vår valda metod för att undersöka Vår undersökningsmetod
Förändringar i beteende Beteendeförändringar
Frågan om ansvar Ansvarsfrågan
Det fattade beslutet Beslutet

Ett vetenskapligt språk är sakligt och objektivt och du förhåller dig neutralt till ämnet. I introduktionen och i slutdiskussionen i texten kan du uttrycka mera subjektiva tankar.

Tonen och språket i en vetenskaplig text ska alltså vara objektivt och neutralt. Det här gör att en del förväxlar det med begreppet opersonligt och tror att det inte får finnas en personlig röst i en text. Det här är en feluppfattning eftersom alla skribenter har en egen röst och ett eget sätt att uttrycka sig på. Du kan berätta om ett fenomen eller teori på ett neutralt sätt utan att ge din egen syn på saken men samtidigt vara synlig i texten genom din berättarröst och det metaspråk du använder.

För att bli en god skribent och känna dig bekväm med att skriva egna texter behöver du läsa facktexter inom ditt eget område för att få en uppfattning om språket som används. Du behöver också skriva mycket och bearbeta dina texter, ju mer du läser och skriver, desto bättre blir du!

TIPS!

I den här frasbanken Extern länk finns exempel på språket i formell text och formuleringar du kan använda.

Referera och citera

Citat är ett ordagrant återgivet textutdrag ur en källa. Då du refererar återberättar du vad någon annan har skrivit. I båda fallen måste det finnas en källhänvisning, också då du återberättar med egna ord, annars gör du dig skyldig till plagiat.

I regel ska du hellre referera än citera. Då du citerar får du inte ändra på något i meningen och därför passar citat ofta dåligt i ens egen text. Referat är därför smidigare och ger dig möjlighet att variera din källhänvisningsteknik.

Citat kan användas om du vill betona något speciellt viktigt och centralt. Citatet måste alltid ha en tydlig funktion och belysa ditt resonemang. Det finns två sätt att citera. Vilketdera sättet du väljer bestäms av hur långt citatet är.

Korta citat består av allt från ett ord till ett par meningar och markeras med citattecken [” ”] på vardera sidan om det citerade och vävs in i den löpande texten.

Blockcitat består av fler än tre textrader. Citatet markeras med indrag och skrivs i mera kompakt form (teckenstorlek 10 p och radavstånd 1), lite som en ruta. Observera att inga citattecken ska användas. Du skriver en vanlig källhänvisningsparentes efter blockcitatet. Genom att använda [...] markerar du att du har utelämnat vissa partier i ett längre citat. I Skrivmallen ser du hur layouten för ett blockcitat ser ut.

Då du refererar skriver du med egna ord det du vill lyfta fram ur ditt källmaterial. I slutet av meningen eller stycket skriver du en källhänvisningsparentes.

Du kan variera ditt språk och ditt sätt att hänvisa till dina källor genom att använda referatmarkörer. Referatmarkörer är verb som hänvisar till ditt material, t.ex. säger, skriver, påpekar, lyfter fram.

Här är några exempel på hur du kan använda referatmarkörer och baka in källhänvisningen i texten.

Watson & Person (2021) understryker att det är viktigt med goda skrivrutiner redan i början av studierna. I en studie gjord av Nesser et al. (2022) konstaterar man att även studenter uppger att goda skrivrutiner är viktiga för att nå goda resultat.

I vilken tidsform ska jag skriva?

En vetenskaplig text skrivs nästan aldrig i kronologisk ordning, utan du skriver olika delar av texten och redigerar det sedan till en helhet. Många gånger är det också så att du redan har utfört en undersökning eller gjort ett projekt när du sätter dig ner för att skriva. Det här gör att du behöver tänka igenom tidsformen när du skriver så att det blir logiskt för läsaren. Läsaren tar del av din text här och nu och därför är presens, nutid, en bra tidsform att använda.

Här är några exempel på hur du kan skriva i presens.

I den här uppsatsen diskuterar jag skillnaderna mellan x och y.

I följande kapitel beskriver jag den här processen tydligare.

Under intervjuerna med våra respondenter märkte vi att många upplever stress på arbetet och önskar mera stöd från arbetsgivaren.

Då du beskriver processen för din undersökning eller arbete kan du använda preteritum (dåtid) eller perfekt (något har hänt). Preteritum fungerar också då du hänvisar bakåt i texten.

Här är några exempel på hur du kan skriva i preteritum eller perfekt.

Vi började med att formulera syftet för vår undersökning. Därefter läste vi tidigare forskning inom vårt område.

Jag har i flera år arbetat på det här företaget och märkt att datahanteringen av försäljningsuppgifter är tidskrävande. Därför valde jag att utveckla ett nytt datahanteringssystem som ska vara mera lätthanterligt och effektivt.

I inledningen konstaterade jag att influerares etiska ansvar för den reklam de sprider är ett viktigt ämne att lyfta fram. Sammanfattningsvis har det här lärdomsprovet fått mig att inse att den här diskussionen bara är i barnaskorna och mera samhällsdiskussion och forskning behövs.

Får man skriva i jag-form?

Får man skriva i jag-form? Ja, det är en bra idé att skriva i jag- eller i vi-form om ni skriver i grupp. För en läsare är det enklare att följa med i texten om det finns en tydlig avsändare, en berättarröst. Om du skriver om en undersökning, process eller projekt du har varit med om eller utfört själv är det naturligt att skriva i jag-form när du förklarar syftet med undersökningen och hur du har gått tillväga.

I en vetenskaplig text kan du gärna använda jag- och vi-form i det inledande kapitlet och i den avslutande delen. I de kapitel där du presenterar och hänvisar till tidigare forskning, litteratur, teori och metod samt redovisar för resultat passar inte en jag-form, utan du skriver neutralt. I den avslutande diskussionen kan du igen använda jag då du sammanfattar dina slutsatser eller kommenterar processen.

En del undviker att använda jag-form i vetenskaplig text och det leder ofta till att texten blir svårläst och meningarna oklara. Om man undviker att skriva i jag-form kan det leda till att man använder för mycket passiv, eller att meningarna saknar ett subjekt, dvs. en person eller aktör. Det skapar osäkerhet och väcker frågor hos läsaren: Vem är det som skriver? Vem är det som har utfört undersökningen?

Du ska inte kalla dig själv skribenten, författaren eller forskaren. Du ska inte tala om dig själv i tredje person på det sättet.

Metaspråk och textbindning

En text är alltid en kommunikationssituation och du som skriver är avsändaren. Du som skriver ska leda läsaren genom texten och fungera som en vägvisare. Metaspråk kallas också läsanvisningar. Metatext ramar in viktiga fakta så att läsaren förstår hur allt hänger ihop och förstår vad texten kommer att handla om. Med hjälp av metatext skapar du en röd tråd i texten.

Exempel på hur metatext kan användas:

  • I den här uppsatsen kommer jag att undersöka…
  • Det här redogör jag tydligare för i nästa kapitel.
  • ... som nämnt i föregående kapitel.
  • Sammanfattningsvis tyder resultatet på att...

Metatext är ett sätt att binda ihop din text. Om det saknas metatext ger din text ett obearbetat intryck och det verkar som att du bara har skrivit franska streck utan att tänka på att göra texten behaglig och läsarvänlig för läsaren.

En text behöver ha en logisk struktur för att hänga ihop. I en vetenskaplig text finns det en given struktur för vilka kapitel och rubriker som ska finnas med. Texten behöver utöver det vara logiskt uppbyggd och ha en röd tråd som går genom hela texten. Det här sambandet skapar du genom att arbeta med textbindning mellan meningar, stycken och kapitel.

Textbindning inom meningar

Använd sambandsord för att skapa sammanhang i din text. Sambandsord heter också konnektiver och fungerar som limmet mellan olika delar i meningen. Det är fråga om helt vanliga ord, men om de saknas i en text ger den ett hackigt och obearbetat intryck.

Exempel på konnektiver.

  • Ord som signalerar tillägg: och, också, dessutom, även
  • Ord som signalerar orsak och verkan: eftersom, alltså, därför, således
  • Ord som signalerar motsättning eller jämförelse: däremot, men, ändå, i stället
  • Ord som utvecklar eller preciserar: till exempel, det vill säga, bland annat, i synnerhet

Textbindning mellan meningar

För att läsaren ska förstå din text ska du tänka på i vilken ordning du ger information. Tematisk textbindning innebär att du börjar med att skriva känd information och i slutet av meningen kan du ge ny information. I nästa mening är den informationen den kända och du kan bygga på med ny information igen.

Exempel

De här meningarna följer inte regeln om tematisk bindning.

  • Klimatneutralitet är det Finland strävar att nå senast år 2035. Om skogen och marken lyckas binda en större mängd kol än vad utsläppen är, då kallar man det klimatneutralitet.

De här meningarna följer regeln om tematisk bindning.

  • Finland strävar efter att vara att vara klimatneutralt år 2035. Klimatneutralitet betyder att utsläppen inte får vara större än den mängd kol som skog och mark lyckas binda tillbaka.

Vilken text tycker du att är enklare att läsa?

Textbindning mellan stycken

Gör tydliga styckeindelningar. Tumregeln är att varje stycke behandlar en sak och innehåller en kärnmening. Markera styckebyte med en tom rad, vänstermarginal ska vara rak. Långa stycken gör texten svårläst, korta stycken gör den hackig. Skriv ogärna mera än tio rader i ett stycke, ensamrader ska fogas till föregående eller följande stycke.

Varje ny huvudtanke utgör ett nytt stycke. Ett stycke innehåller alltså en huvudtanke som du utvecklar, motiverar och exemplifierar. Huvudtanken kallas också kärnmening. Huvudtanken behöver inte komma först. Du kan avsluta stycket med den: därmed, sammanfattningsvis, således.

Tänk på att läsaren inte kan läsa dina tankar! Varje stycke ska gå att läsas och förstås utan att man har läst rubriken eller det föregående stycket. Det här betyder att du måste upprepa huvudorden för att det ska vara tydligt vad du syftar på. I samma stycke kan du efter att huvudordet är presenterat tala om den/det, men (senast) när du byter stycke måste huvudordet upprepas!

Varje gång du skriver information som är hämtad någon annanstans ska det finnas en källhänvisning vid den meningen eller stycket. Om ett stycke enbart består av dina egna resonemang behöver du naturligtvis inte en källhänvisning.

Språkriktighet

Du vill ge ett trovärdigt och professionellt intryck när du skriver. Om det finns många språkfel eller slarvfel i en text lider trovärdigheten. Alla som skriver gör fel och har tryckfel och andra misstag. En god skribent kännetecknas av att hen beaktar det här i sin tidsplan och reserverar tid för att bearbeta och korrekturläsa texten. Ett bra sätt att granska sin egen text är att läsa den högt. Då läser man det som står på pappret och inte det man tror att man har skrivit. Alla blir blinda för sin egen text. Be därför någon annan läsa din text också. Du är också välkommen till Skrivverkstaden för att få hjälp med språket.

Ta för vana att kontrollera och slå upp. Här nedan är några bra verktyg.

Svenska Akademiens ordböcker Extern länk

Skrivregler, skiljetecken, förkortningar, sifferuttryck Extern länk

Enkel grammatik, prepositioner, skrivregeler Extern länk

Undvik de här finlandismerna Extern länk